Var i stan idag, fick för mej att få in på Telenor och bara kolla på mobiler, min börjar få ett visst antikvärde. Killen som jobbade där var jättetrevlig och svarade på alla mina frågor med "tantvarning". Av någon anledning så frågade jag vad det var för särskilt bra med iPhone, det skulle jag inte ha gjort ,det kostade mej 3 st inköp av denna älskade tingest.
Han förklarade sakligt och bra hur den funkade och framför allt vad det kostade, så efter en stund slog jag till. Kom sen att tänka på mina tonåringar, visst skulle väl dom också vilja ha varsin Iphone eller? Dottern kom hem samtidigt som jag, hon tittade misstänksamt på mej, trodde nog jag fått solsting redan. Oh ja, visst ville hon ha en ajfån. Sonen fick jag tag på precis som han skulle ta bussen hem, så han fick stanna kvar i stan till vi kom in. Även han hade sina misstankar om sin mammas mentala tillstånd. Va, ska vi få ajfån, skojar du eller vad sysslar du med?? Men si, det gjorde jag inte, vi knatade in i affären och införskaffade dom varsin också. Och så varsitt skal med olika färg så vi vet vems som är vems.
Ja, så kan det gå, nu är det bara att hoppas att dom är så bra som alla säjer när vi väl får hem dom om en vecka eller så.
skoj!
SvaraRadera